söndag 29 maj 2011

Drive Angry

@
Hahahahaha sämsta titeln på länge tror jag. Nic "kommer någon ihåg att mitt namn brukade stå för kvalitativa filmer en gång i tiden?" Cage bjussar på ännu en skitfilm på jakt efter så många lönecheckar som möjligt för att betala igen alla skulder han lyckats dra på sig. Dock börjar faktiskt filmen riktigt bra och jag sitter och hoppas mot alla odds att detta kanske kan bli en sån skön jävla glimten i ögat actionstänkare som är hur kul och cool som helst, men efter ca 20-30 minuter är det jävligt uppenbart att nej, det blev bara en stor sörja av unkenhet trots allt. Cage har rymt från helvetet (vilket vi skulle vilja veta mer om men som bara nuddas vid ytligt) för att rädda sitt barnbarn från satanistsekt. Med sig på resan får han supersexiga Amber Heard som du dreglat över i Never Back Down, Pineapple Express, Zombieland och The Joneses. Faktum är att Amber är räddningen från en etta minus för guuuuuuuuuuuuuu vad uselt och bedrövligt det här är. Actionsekvenserna känns som om de är regisserade av en femåring och manuset skrevs nog på ett Twitterinlägg. Det slängs in ett par tuttar med jämna mellanrum så man inte ska somna helt och Amber springer runt i ett par shorts så korta att de förmodligen är ett brett skärp och inte shorts alls vilket håller en vaken lite till. Hörru Cage, kanske dags att pensionera sig nu?
/Surskägget

@@@
Hehehe lugn och fin nu. Det här är dumt skit och Cage ser ut som en 70-åring i balla kläder som skjuter folk till höger och vänster utan att blinka meeeeeeen... Finns mycket smått och gott att hämta här hehehe. Scenen där han, mitt under ett samlag, skjuter ihjäl 100 bad guys utan att för den skull sluta kn***a, ja eller knulla, är rolig och fartfylld i sitt överdrivna serietidningsvåld. Amber Heard är bra och sparkar stjärt hon med + har den tuffaste bilen i mannaminne. William Fichtner (Prison Break) är revisorn som ska hämta hem Cage till helvetet igen. Han har glimten i ögat då han är farligast i kostym. Sen har vi kanske årets roligaste bad guy, Billy Burke som den galna odödliga sektledaren Jonah King. Hahahaha! Ok, rullen är inget mästerverk på något sätt men jag var väl på sveriges bästa humör när jag såg den. Måste alltså by default vara galnare än Cage när jag ger det här betyget. Samtidigt, precis som Cage själv säger: ”I don’t give a fuck”. Kalasunderhållning.
/Vrångmannen

The Dilemma

@@
Som vi tidigare konstaterat är Ron Howard filmvärldens Opel. Här ger han sig i kast med en kärlekskomedi med allas vår Vince Vaughn som gått från superseriös dramaskåds (Från Himmel Till Helvete, A Cool Dry Place, The Cell) till kungen av sköna komedier (Swingers, Made, Old School, Dodgeball, Wedding Crashers) till en parodi på sig själv (Fred Claus, Couple's Retreat). Vince. Vad är det som händer? När tappade du fingertoppskänslan för vad som är en klockren komedi och vad som bara är en lönecheck? Här får vi en viss uppryckning och ett par scener som är superklassiska Vince Vaughn och som får mig att skratta så jag kräks upp förra veckans frukost, men scenerna är alldeles för få. Lite är det säkert Ron Howards fel också som bara vill satsa på säkra kort och som inte låter Vince få det spelrum han behöver. Hursomhelst. Vince råkar se sin bästa polares brud (spelade av Kevin James och Winona "sötast" Ryder) vara otrogen med hunk (rätt tråkige nye "superstjärnan" Channing Tatum). Dilemmat från titeln är huruvida han ska berätta för polaren eller inte. Knasigheter uppstår bla bla bla yadda yadda yadda. Okej rulle som borde blivit mycket bättre. Å andra sidan betydligt roligare än bottennappet Couple's Retreat.
/Surskägget

She's Out Of My League

@@
Kirk (Jay Baruchel från Tropic Thunder och The Sorcerer's Apprentice) är en helt vanlig kille som lever ett helt vanligt liv tills han blir dumpad av sin tjej. Deppad jobbar han på tills slumpen slänger honom i famnen på supersöta Molly (Alice Eve) som mot alla odds blir kär i honom. Men både Kirks vänner och familj tycker att hon är för snygg för honom och till slut blir han så psykiskt nedbruten att han börjar hålla med alla trots att Molly skiter i utseendet. Det här är en rulle som vill ha hjärtat på rätt ställe men som dundrar på med så många klichéer att till och med en klichéälskare som jag själv börjar ruttna ungefär halvvägs in. Visst bjussas det på ett par riktigt stora garv, men det är lite för långt mellan dem för att det här ska bli annat än knappt okej. Känns också som att skådisarna (till stor del okända talanger) inte riktigt lyckas bära upp filmen. Idéerna finns där, liksom hjärtat, men det lyfter aldrig och mycket känns som rena transportsträckor för att komma fram till sluttexterna. Nja.
/Surskägget
PS. Vrångmannen überhyllade och fattar som vanligt inte vad en bra film är.

fredag 27 maj 2011

Fast Five (Fast & Furious 5)

@@@@
Hahahaha! The Rock och Vin Diesel! Blickarna! Testostoronet! Paul Walker är sämst och helt slut! Tja, man är inte direkt bortskämd med rackarbajsactionrullar nu för tiden som helt skiter i plotten och bjuppar på fantastiskt ös snyggt paketerat. Alltså jag menar renodlade ACTIONFILMER som ÄR action utan att be om ursäkt för det. Sluta riva halva Rio De Janeiro med några bilar HAHAHAAHAA och sluta skjuta för många skott och sluta slåss och spring till tuffaste soundtracket hela tiden hahaha! Allt är för tufft, för dumt och för snyggt med en god portion humor och självdistans inslängd i mixen. Total kalasunderhållning a’la carte och ser jag Vin Diesel en gång till… hahahaha! Två timmar kändes som en kvart och jag vill se mer hela tiden. Stor filmkonst, tro det eller ej.
/Vrångmannen

torsdag 26 maj 2011

Baksmällan del 2

@@@
Första filmen är smått legendarisk redan och har på bara några få år blivit en modern klassiker vad gäller komedifilm. Jag satte @@@@@ i betyg då och håller fast vid betyget även nu efter att ha sett om den fler gånger än jag kommer ihåg. Konceptet med att festa så hårt så man vaknar dagen efter med en fantastisk baksmälla och inte minns ett dugg är klockrent och inte helt otippat har man valt att göra en uppföljare. Självklart följer man första filmens mall. Man börjar med ett telefonsamtal, spolar tillbaka i tiden, tar en bira och vaknar upp utan minne för att sedan börja pussla ihop natten som varit samtidigt som man letar efter den person i gänget som är borta. Istället för Vegas placerar man händelserna i Thailand där dekadensen lever och frodas och ser naturligtvis till att alla sköna karaktärer från ettan är med även i tvåan. Och det funkar igen. Absolut. Tyvärr är det lite för långt mellan de riktigt stora skratten och även om man hela tiden försöker bräcka ettan med ännu galnare, vidrigare och äckligare upptåg är det en hel del transportsträckor och lite för mycket "handling" istället för mer bang for the buck och fler knäppheter. Självklart är det svårt, om inte omöjligt, att följa upp en så lysande film som den första med en film som är lika bra. Men lite mer hade jag ändå förväntat mig. I det stora hela en skön rulle man absolut bör se om man gillade ettan och som är ett givet inköp så fort den släpps på dvd.
/Surskägget

@@
Ledsen men den här uppföljaren håller inte. Visst, det finns en del garv för stunden och Zach Galifianakis får mer plats i "vargpacket"(på gott och ont) men när lamporna i biosalongen tänds och du petat ut popcornbitarna som fastnat mellan tänderna så minns du kanske två skämt på sin höjd. En mild känsla av att du nyss blivit lurad infinner sig men du kan inte sätta fingret på hur eller vem. Du skäms också över att det här på riktigt är det bästa regissören Todd Phillips med anhang kunde prestera när Francis Ford Coppola gjorde så mycket med uppföljaren till Gudfadern. Idéerna verkar ha försvunnit någon gång mellan att det tackats ja till att göra en tvåa och att regissören ville ha en gratis semester i Thailand (tänk utskällda Colin Nutley som spelade in "Angel" i Koh Lanta och Krabi med sin glada Folkteaterensemble!). Trist men man kan alltid kolla på ettan igen som faktiskt är en rätt speciell rulle på sitt sätt och som komedi beträffar en femma. Uppföljaren ser jag kanske om ett år igen och då kanske den är roligare.
/Vrångmannen

torsdag 19 maj 2011

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

@@@
Den som sett minst en av de tidigare tre filmerna vet vad man har att vänta. Johnny Depp i högform i en av sina livs bästa karaktärer som Captain Jack Sparrow, massa fartfyllda galenheter, mäktiga skepp, övernaturliga pirater och tuffa, snygga brudar. Varför fucka med ett vinnande koncept liksom? Fjärde delen i serien är verkligen inget undantag. Det pangas och fäktas och intrigeras och mystifieras och jagas skatter så det står härliga till. Och sjörövare och myter finns det gott om att plocka från (den här gången får vi möta den livsfarliga Svartskägg i jakten på Ungdomens Källa). Men plocka bort Johnny Depp ur denna filmserie och du får direkt problem. Det är så ytligt pangpang att jag redan glömt bort vad större delen av filmen handlade om. Det ska vara som en berg-och-dalbana (vilket det ju faktiskt är baserat på) och när man sitter i biosalongen smäller det för högt och händer för mycket för att man ska vara annat än underhållen, men när eftertexterna rullar och popcornsmaken börjar försvinna har man glömt vad man sett. Undantaget är förstås Depp som är sjukt jävla briljant i sin roll och som snurrar upp alla andra skådisar på läktaren så fort han är med i en scen. Utan honom är samtliga filmer knappt okej. Men vad fan. Min tioåring älskar de här rullarna och jag hade själv gjort likadant när jag var tio. Jag fick Indiana Jones istället så jag vann, men det hör inte hit. Jack Sparrow är en fullgod ersättare för gamle Indy, men filmerna per se är ju miltals bättre när det svingas piska och hålls i hatt och dödas nazister. Det kommer säkert komma både en femma och sexa i serien och jag välkomnar dem alla. Så länge Depp är med vill säga. Savy?
/Surskägget

tisdag 10 maj 2011

American Pie Presents: The Book of Love

@
Nejnejnejnejnejnej. Gud nej. Jag har ändå ganska stor tolerans när det kommer till tuttkomedier men nej nej nej neeeeeeeee...åh kolla Rosanna Arquette betalar räkningarna. Sötast fortfarande. Synd att vi aldrig kunde vara ihop mer än ett par månader i taget hon och jag. Sån love/haterelation liksom. Men sötast. Titta bara. Och så nej nej nej nej nejnejnej. Eugene Levy. Undrar vad han får för att vara med i alla American Piefilmer? Respekt? HAHAHAHA! En ganska bra lönecheck antar jag. Jisses. Filmen bjuder på ett par garv och den blir roligare ju fullare man är. Men skådisarna är så tomma. Så bleka. Så trista. Så grå. Stifler i den här är ett skämt. Ge mig Seann William Scott alla dar i veckan. Sluta ta in en skådis som pissar på Stiflerarvet. Varför? Vaaaaaaaarfööööööööör?!!?!?
/Surskägget
PS. Varför!

I Am Number Four

@
You are number sucks ass! Vad hände i världen? De fina tiderna (80-talet för er som undrar) hade de bästa high schoolfilmerna nånsin. Idag tävlas det i att blanda ihop high schoolfilmer med andra genrer. Twilightserien slaktade både vampyr- och high schoolgenrerna hårt och nu vill I Am Number Four slakta sci-fiaction och high schoolfilmen i en enda klichémaraton du inte sett sen du såg...Twilight. Söt ung pojke flyttar in i ny stad och börjar på ny skola där han blir kär i söt ung flicka samtidigt som han blir kompis med smart nörd och fiende med sportfånen. Som high schoolrulle hade det kunnat funka (det har gjort det förr) men istället för att koncentrera sig på den storyn ska man slänga med att söt ung pojke är superdupermäktig rymdvarelse som jagas av onda rymdvarelser (vi vet att de är onda för de har svarta kläder, skjuter röd laser och har svarta tatueringar på huvudet) (och huggtänder! man får aldrig glömma huggtänderna när man har med ondingar att göra). Alla goda har blå laser och så är det bra så. Släng in världens just nu fulaste CGI-monster i röran och du har nånting knappt nån kan vilja se. Gud, jag kan inte andas längre, trycket på bröstet, vad är det här VAD ÄR DET HÄR!?!?!!?
/Surskägget

lördag 7 maj 2011

Just Go With It

@@@
Vid det här laget bör väl alla veta att jag älskar Adam Sandlers rullar och att jag tycker att mer eller mindre allt han gjort är bra. Naturligtvis så även denna, även om Sandler bitvis ju längre filmen lider surfar in mer och mer på en vanlig romcom än en traditionell Sandlerrulle vilket gör att den där fyran som filmen borde förtjäna får stanna kvar nerpackad i min plånbok. Att filmen inte blir ännu en vanlig romcom á la Sandra Bullock/Katherine Heigl/Meg Ryan beror förstås på Sandler själv som fortfarande klarar av att brisera ut i små klassiska Sandlersketcher mitt i vissa scener hahahahaha! Storyn är busenkel. Sandler är kär i supersöta nykomlingen Brooklyn Decker (vi är förlovade så alla grabbar kan bara lugna ner sig nu) som tror att han är gift med Jennifer Aniston trots att Aniston egentligen är Sandlers assistent. För att avhjälpa detta går Aniston med på att låtsas vara Sandlers fru men att de är uppe i en skilsmässa för att på så sätt hjälpa honom vinna Decker. Alla som sett minst en romcom i sitt liv vet förstås att det är Sandler och Aniston som till slut kommer att få varandra. Första halvan av filmen är mer Sandler än sista halvan som är mer vanlig romcom. Plus dock till Nicole Kidman som glider in i en liten biroll i andra halvan som är fantastiskt kul hahahaha. Gillar det här även om vissa bitar är lite för kliché för att det egentligen ska kännas ok när man glor på en Sandlerfilm. Och varför har inte Rob Schneider en liten skum biroll för? Skärpning!
/Surskägget

Knowing

@
Nic "hårlinjen kryper bakåt och ögonen sticker ut mer och mer" Cage är nån sorts professor som kan allt om solen typ (framgår inte så värst tydligt men det spelar liksom ingen roll). Han har en son som får ett 50 år gammalt brev på skolan fyllt med siffror (som ett skolprojekt 50 år tidigare fick alla barn rita en teckning om hur de tror framtiden kommer att se ut, men en liten flicka klottrade ner mängder med siffror istället). Cage tar sig en whisky och listar ut på stubb att siffrorna är datum då det skett katastrofer, hur många som dött och vilken latitud och longitud olyckan inträffade på. Det känner han naturligtvis är lite kusligt eftersom att brevet legat i en förseglad cylinder i 50 år. Hur kunde flickan veta att alla olyckor skulle ske? Men det allra värsta är att det finns tre datum som ligger i nära framtid. Cage gör förstås vad vem som helst skulle göra när man inser att man har en siffersekvens som visar exakt var och när en jättekatastrof som dödar hundratals ska ske - han åker dit. Genom flera mirakel undkommer han döden varje gång trots att det regnar explosioner och bråte runt honom gång på gång. Snart nog inser han dessutom att den sista siffersekvensen visar datumet då hela jorden kommer gå under. Och som en slump är det solen som kommer göra det (vilket är bra då Cage kan allt om solen så han kan inse detta). Inledande halvtimmen är faktiskt ganska spännande och jag gillar idén med siffrorna som visar alla katastrofer, men att Cage listar ut detta på en sekund är löjligt och sen barkar det utåt fort som fan med den ena löjliga sekvensen efter den andra och själva slutklämmen (vilket man listade ut typ på en gång) känns bara nej nej nej. Sen väljer filmskaparna att slänga in den mest hysteriska kvinna jag sett på film och när hon väl dör vill man mest applådera.
/Surskägget

onsdag 4 maj 2011

The Mechanic

@
Det finns en Megadethlåt som heter The Mechanix. Den är tuff. Den här filmen är det inte. Eftersom att Jason Statham är affischnamnet borde jag ju bara skippat den här. Snubben gör ju överlag rätt usla rullar (nej Crank är inte "adrenalintuff" och "actionmaxad") och The Mechanic är sannerligen inget undantag. Efter en halvtimme lattjade jag lite med min iPhone. Efter ytterligare en halvtimme gick jag och gjorde en grogg. Sista halvtimmen såg jag i ögonvrån medan jag skrev busiga saker på Facebook. Statham är lejd mördare, bäst i branschen, blir förrådd yadda yadda yadda. Gäsp. Ingen bryr sig, ingen tycker Statham är tuff (inte ens om man är 1 år och fortfarande kissar i blöjan) och actionscenerna är så tråkiga att John Matrix och Marion Cobretti klev in och spöade Statham för att de tröttnat. Snälla se inte det här. Det är en skymf och skam mot allt vad actionfilm heter. Har sett bättre och tuffare action en solig tisdag i Bromölla.

/Surskägget

PS. Det är en remake på The Mechanic med Charles Bronson. Han sägs nu ha återuppstått och letar efter Statham med en machete i handen.

Resident Evil: Afterlife

@
Sluta ta in en skurk som är en sämre version och billig crapkopia av Agent Smith från The Matrix! Sluta ta in en skurkzombie som är fyra meter hög för det finns inte så stora människor som kan bli såna zombies! Sluta ha de sämsta specialeffekterna hittills i serien! Jag blir så arg. Har gillat de tre andra rullarna och så blir man spottad i ansiktet när man sätter sig för att se det här. Paul WS Anderson åker på riktigt runt i världen, plingar på dörren och spottar en i ansiktet när man öppnar medan man sitter och tittar på filmen.
-Paul! Men vad fan gör du!
-Spottar dig i ansiktet serru.
-Men räcker det inte med att filmen är skit? Ska jag behöva ta det här också?
-Jepp. Det är min stora plan i livet nu serru.
-Åååååååååååååh!
-Hahahahahahahahahaha!
Sen begravde jag Paul i trädgården för Gud ingen spottar mig i ansiktet. I vilket fall är fjärde installationen totalt usel. Sluta ta in ett skepp från Waterworld i slutet! Sluta ha ett öppet slut för att kräma ur lite mer pengar ur en potentiell femte del! Och sluta göra allt i slowmotion för nej det blir inte tuffare då! Sluta sluta sluta!
/Surskägget

måndag 2 maj 2011

Shutter Island

@@@@@
Den här filmen var typ allt Inception borde ha varit. Spännande, mystisk, mörk och nagelbitande hela tiden. Varför Inception fick alla Oscarsnomineringar och Shutter Island blev bortglömd vete fan men det är väl som vanligt i Hollywood en fråga om lobbying. Hursomhelst bjussar radarparet Leonardo DiCaprio och Marin Scorsese på ännu en grymt bra rulle (The Aviator och The Departed är de andra två mästerverken, Gangs of New York not so much). Scorsese visar återigen prov på att han verkligen tillhör mästerregissörerna och ger oss en film som på samma gång är svidande vacker och skrämmande mörk. Inte sen Hitchcocks glansdagar har vi väl fått en thriller som kryper in under skinnet på en direkt och inte släpper taget förrän långt efter att eftertexterna rullat klart. DiCaprio är lysande i huvudrollen och Ben Kingsley verkar för en gångs skull inte bara dykt upp för lönechecken. Michelle Williams har en liten, men mycket viktig, biroll hon verkligen krämar det mesta ur och även allas vår Max von Sydow visar var skådespelarskåpet ska stå. Filmen är baserad på Dennis Lehanes bok och det är väl tydligt att det är dags att börja läsa honom nu efter Mystic River, Gone Baby Gone och nu den här. Vill inte berätta nånting alls om handlingen för ju mindre du vet desto bättre. Se nu!
/Surskägget

The Green Hornet

@
Putter putter putter putter putter putter putter putter. Mer putter. Lite mer putter putter putter putter. Sen lite ospännande. Lite putter putter putter. The Green Hornet var en rätt så cool (om än b) teveserie med Bruce Lee en gång i tiden. Nu en rätt så trist (om än med hög budget) film med Seth Rogen. Den puttrar på sin stillsamma gång och inget intressant, spännande, busigt, häftigt, coolt eller ballt händer nånsin nånstans. Regissören Michel Gondry har gett oss sjukt knäppa Human Nature, underbart fantastiska Eternal Sunshine of the Spotless Mind och bra-idé-som-borde-blivit-bättre-film Be Kind, Rewind. Lite udda, quirky filmer med andra ord som bjussade på en skön visuell stil och annorlunda och glatt berättande. Kanske är det därför The Green Hornet blir så platt. Gondry fixar inte en by-the-book-Hollywood-rulle helt enkelt. Det blir lika dåligt som om Michael "mer explosioner" Bay skulle regisserat Eternal Sunshine. Seth Rogen känns sjukt oinspirerad vilket är konstigt med tanke på att han har skrivit manuset. Oh well. Bland superhjältefilmerna är den här bland de mest ointressanta och tråkiga på bra länge.
/Surskägget